 Tillbaka...
Hon backade men han var snabbt efter. Ända upp mot väggen backade hon men där blev hon fast. Mannen började spänna upp sina byxor och lät dem snart falla ner i höet. Malva. Malva. All räddning för Malva, tänkte Misa-Mi desperat och förstod vad mörkret var ute efter. De ville skada drottningarnas drottning och besmitta henne med ondska redan i skapelsen. Men det skulle Misa-Mi förhindra så sant som hon var drottning och väktare av Ljuset. Utan att tveka sträckte hon sig efter lien som hängde på väggen intill henne. Målmedvetet slog hon framför sig och träffade redan vid första försöket. Mannen segnade till marken. Misa-Mi gav honom ett par ytterligare träffar innan hon släppte lien i höet.
Må Ljuset segra, ropade hon ut bland hästarna och drog på sig klänningen innan hon skyndade hemåt där hennes båda barn ännu sov som djupast.
...
Det var i gryningen som den döda kroppen hittades. Bland alla plåtlådor i en av tågvagnarna låg kroppen slängd som ett stycke kött. Sönderslagen till nästan oigenkännlighet. Maja var den som fann kroppen.
...
- Hej. Lara Lind från roteln Grova brott.
Ingen reaktion.
- Jag heter Lara Lind sa jag. Hej, hur är det fatt?
Det var först när hon rörde vid den unga flickan som hon fick kontakt.
- Ma...ja stammade hon fram nervöst.
- Maja heter jag. Maja Lindskog.
Maja omfamnade tacksamt Lara. Började gråta. Skaka av lättnad. Nu skulle ingenting mer kunna hända. Lara vände sig till en av brottsplatsteknikerna som var på plats. Ivan Karton.
- Vad har du hittat?
- Man i fyrtio-femtio års åldern. Djupa skador över buk och hals. Mordvapnet torde vara en kniv eller knivliknande föremål....
- Vänta lite...
Lara avbröt Ivan och såg oroad mot Maja vars gråt övergick till ett monotont gnällande. Hon klamrade sig fast vid Lara som hejdade en av poliserna från radiobilarna som varit först på plats.
- Hon behöver vård. Är ambulansen på väg?
Polisen nickade men Peppe skruvade obekvämt på sig, ville därifrån.
- Vi behöver ingen ambulans. Vi kan gå själva.
Lara lösgjorde sig från Maja och klappade vänligt över hennes axlar.
- Jag vill att ni båda väntar här tills ambulansen kommer.
Det räckte med en blick mot kollegan Patrik så tog han hand om ungdomarna.
Om ni följer med till bilen härborta och väntar så ska ni få filtar också.
Lara vände sig åter mot Ivan.
- Förlåt. Fortsätt berätta.
Ivan klättrade in försiktigt över avspärrningen.
- Kom, det är bättre att du följer med. Gå i mina fotspår så ska jag visa dig.
Lara klev försiktigt över avspärrningen och följde Ivan in i tågvagnen.
Var uppmärksam på varje steg hon tog. Ivan stannade en bit in på det smutsiga trägolvet.
- Som du ser är det extremt våldsamma hugg och jag gissar att vartenda ett av huggen är dödande allihop. Vi har säkrat fotspår och funnit spår av möjlig sperma på golvet. Vi får se vad labbet säger.
Där, framför Lara över stållådorna låg en man i sitt eget blod. Lara sökte med blicken mellan plåtlådor och kartonger efter någonting som kunde ge ledtrådar. Blodet från mannen hade teknikerna tagit prov på, sa Ivan. Lara sökte in i de mörka vrårna längst in i tågvagnen. Så såg hon den glimma till i ett ögonblick annars hade hon inte haft en tanke på att den fanns där.
...
- Det är blod va?
Katja lyste med UV-ljuset mot skoveln och Lara lånade ett par glasögon. Stora svarta partier syntes i skenet. Över hela snöskolvelns blad fanns spår efter blod.
...
Och Lara var fast. Ännu en gång. Ännu ett fall. Hon kunde inte bara vara ledig nu när hon öppnat upp och börjat undersöka. Nu måste hon åtminstone finna svaren på några av de frågetecken som uppstått. Lara. Med sina många år på fältet kände hon fortfarande hur hon ibland kunde fascineras över tillvägagångssätten vid mord.
...
Lara såg ut genom framrutan mot det halvskumma eftermiddagsljuset. Den mörka himlen gav inte mycket ljus till vägar och trottoarer. Hon funderade medan hon körde, lät händerna vila över ratten. Det var något med tågvagnsoffret som fick henne att snurra i cirkel. Det stämde inte. Hon gick om och om igen igenom alla spår teknikerna hade hittat och med ens slog det henne. Tänk om det var så att det var ungdomarna som dödat mannen? De hade kanske haft sex i vagnen när mannen ertappat dem och så passade de på att rånmörda honom.
...
- När får jag den där glassen som du sa?
Lara mötte Veras blick i backspegeln. Ett ögonblick hade hon glömt bort att hon just hämtat Vera på dagis. Hur kunde hon glömma sitt eget barn? Det kröp kalla kårar längs med hennes ryggrad. Glömma Vera, om än det var för en sekund, det var emot allt hon själv stod för och allt hon trodde på. Hon suckade tungt. Detta att aldrig få sova en hel natt tärde på henne och det var egentligen dags att ordna en barnvakt de kvällar när Max var iväg och arbetade. Men allt sånt som barnvakter fick hon fundera vidare över senare, nu var det glass som gällde. Lara sökte längs vägkanten efter en kiosk eller mack eller något annat att stanna vid.
- Mamma! Du sa att jag skulle få en glass!
- Hjälp mig leta istället efter en bensinmack eller en kiosk.
Två minuter senare vrålade Vera så bilrutorna skakade.
-Jag ser en kiosk! Mamma! Jag ser en kiosk!
...
- Stig fram du onda löpare som finns här inne.
- Det går inte, svarade Misa-Mi, han vill inte.
Hon kände sig mer och mer misstänksam mot Äldste, var det så att han inte var den han utgav sig för att vara, kunde det till och med falla sig så illa att han var en av de onda löparna?
- Vad behöver han för att visa sig, undrade Äldste.
- Mörker, svarade Misa-Mi mycket långsamt, mörker och tystnad.
Äldste släckte belysningen och höll andan. Misa-Mi betraktade honom i skenet från dagsljuset som sipprade in genom hålöppningarna i väggen. För ett ögonblick var hon säker på att Äldste var okunnigt oskuldsfull i fråga om de onda löparna men så fick hon syn på en svart skärva som dallrade till i hans stjärngrå iris och hon ryggade tillbaka mot väggen.Han var en av dem. Han spelade henne rakt ut i mörkret för att slå ut hennes krafter, men så skulle icke få ske. Snabbt lät hon ljuset få plats när hon vred på lampan och lågan slog upp i luften.
- Tiden är slut nu, sa hon kort, jag måste vidare. Jag har fyllt mig med nytt liv, med Ljusets nya härskarinna, och det dröjer inte länge nu förrän mörkret är förlorat. |
